När en hund står inför ett svårlösligt problem vänder den sig oftast till en människa i närheten för att “be om hjälp”. Det här skiljer hundar markant från deras förfäder vargarna, som i motsvarande situation normalt försöker lösa problemet själv även om det i praktiken är olösligt. Man menar att det är ett resultat av domesticeringen, där hundarnas samarbetsförmåga med människor har varit ett viktigt urvalskriterium under hela historien. Nu har en ungersk forskargrupp jämfört brachycephala (trubbnosiga) raser med mer långnosiga (mesocephaliska) raser i hur de beter sig inför ett svårt problem. Tre olika raser ingick i studien, engelsk och fransk bulldog (båda trubbnosiga) och mudi (långnosig). Hundarna fick på egen hand försöka lösa en problemanordning där de skulle öppna ett lock för att få godis, med stigande svårighetsgrad. Resultaten visade att trubbnosarna var betydligt sämre på att lösa själva problemet och ägnade mindre tid åt att faktiskt försöka. Däremot ägnade de mer tid åt att titta på ägaren och försöksledaren, tillsynes för att söka hjälp.

Forskarna menar att det här kan vara en bidragande förklaring till varför trubbnosiga hundar avlats fram och blivit så relativt populära. Sedan tidigare menar man att deras “barnsliga” utseende med stora, framåtriktade ögon vädjar till människors föräldrainstinkter. Nu säger forskarna att man kan lägga till möjligheten att deras beteende kan tolkas av människor som “hjälplöshet” och beroende och därför ytterligare aktivera våra omhändertagande instinkter.

Ujfalussy, D.J., Bognar, Z., Molnar, M., Miklosi, A., Kubinyi, E., 2023. The difference between two brachycephalic and one mesocephalic dog breeds' problem-solving performance suggests evidence for paedomorphism in behaviour. Sci Rep 13, 14284.