I det gamla fäbodbruket användes olika sorters horn för att locka på djur och kommunicera med varandra på långa avstånd. Men att få ljud i ett rörformat föremål genom att pressa luft mellan läpparna och låta röret förstärka har man ägnat sig åt i tusentals år. I Sverige har vi näverlurar, bockhorn och kohorn som goda exempel på det. Mina horn är dels ett litet, gjort av Evert Andersson, och ett större, som Börs Anders Öman utformat. Det har en vacker läderskoning i änden och här spelar jag en improviserad vallåt på det hornet. Vi befinner oss vid Kullagöl, i skogen ovanför mitt hus, en magisk majmorgon.