Stråkharpan är ett av de märkligaste instrument vi har i Norden. Den har medeltida rötter och vi känner dess existens och funktion främst för att den levt kvar hos den svenska befolkningen på Dagö och Ösel i Östersjön, där Otto Andersson i början av 1900-talet utforskade den. Mitt instrument är byggt av en fiolbyggare vid namn Axel Leman i Åtvidaberg, efter de ritningar som pionjären och entusiasten Styrbjörn Bergelt tog fram på 1970-talet.
Leman lade sin själ i instrumentet. Kroppen är av masurbjörk - kanske inte det ljudmässigt bästa, men mycket vackert. Locket har intarsia från såväl ett äppelträd från Lehmans barndomshem, som prydnadsband från Åtvidabergs gamla möbelfabrik och sjödränkt ek från regalskeppet Kronan (löven och stjälken i den Linnéa som ligger mellan f-hålen).
Här spelar jag en polska efter Axel Emil Lundgren i Åtvidaberg.