Lundgren föddes 1881 i Rumma, Hannäs, mellan Åtvidaberg och Valdemarsvik. Vid 27 års ålder flyttade han till Åtvidaberg. De musikaliska grunderna fick han från sin far, Karl-Johan Lundgren, som var en duktig fiol- och klarinettspelare, samt från modern och morbröderna, som var väl förtrogna med Karl-Johans repertoar. Till yrket var Axel Emil finsnickare och arbetade på baroniet Adelsnäs i Åtvidaberg, men han var också en välkänd spelman, som ofta anlitades till bröllop och danser. År 1930 besökte Olof Andersson honom och upptecknade ett antal låtar, som sedan publicerades i Svenska Låtar.
Axel Emils äldre bror Ernst var också duktig spelman och hade i stort sett samma repertoar. Ernst kom att spela en del tillsammans med Ragnar Andersson, och via Ragnar har jag lärt mig en hel del av låtarna. Ernsts dotterdotter Ulla Bertilsson har berättat för mig att Axel Emil också spelade tillsammans med Axel, Josef och Herrman Bjärn, de s k “Bjärnera”. Jag har tyvärr inte någon vidare information om dessa tre musikanter och deras repertoar.
Denna bild på Axel Emil är ur Svenska Låtar, tagen vid Olof Andersson besök. Notera den vackra fiolen med de underbara utsmyckningarna i greppbräda och stränghållare - i många, många år har jag suttit och tittat på denna bild och önskat att man någon gång skulle få se den i verkligheten! Men sannolikheten för att den är bevarad är såklart liten.
Och så plötsligt 2017 blir man bjuden till Lundgrens nutida ättlingar på en liten tillställning och döm om min förvåning när det visar sig att fiolen faktiskt finns! Och de fantastiska Ulla och Öjul Bertilsson har sett till att jag äntligen får hålla i den - den är t o m vackrare än jag hade föreställt mig:
Stränghållare i ben! Intarsia i greppbrädan av något som kan vara elfenben - fiolen är byggd 1927 av Axel Emil Lundgren själv och det var andra tider då, kanske hade han tillgång till “lagligt” elfenben. Kanske mer troligt att det är älgben, ett ganska populärt material för utsmyckningar.
Här spelar Ragnar Andersson tillsammans med mig och Bengt Ståhlbom en polska efter Lundgren. Inspelningen är gjord 1980.
Och i den här inspelningen hör vi Axel Emils son Sivert Lundgren (1909-2006) spela en polkett efter sin farfar - tack än en gång Ulla och Öjul, den här gången för de privata inspelningarna från 1980-talet och för att jag får lägga ut dem till allmänt åhörande: