Åstrand föddes i Falla i Horns socken 1862. Han bodde där fram till 1905, då han flyttade till Linköping. I Svenska låtar kan man läsa att han vid 12 års ålder fick en fiol av trädgårdsmästaren Johan Vollin, som också lärde honom grunderna i spel och den lokala repertoaren. Två spelmän från trakten, Pontus och Bodham Vallin, blev hans spelkamrater och ibland kompletterades deras trio med Karl-Gustaf Bergström från Opphem, som hade flyttat till Horn. Även hustrun, Lovisa, var musikalisk och sjöng låtar som hon lärt sig av sin mor och mormor. Olof Andersson, som besökte Åstrand 1930 och upptecknade flera melodier från både Carl Gustaf och Lovisa, noterade särskilt att polskorna spelades i ett raskt tempo, "som brukligt var i trakten". Han nämner metronomtalet 144, vilket är oerhört mycket snabbare än det tempo de flesta av dagens östgötska spelmän föredrar för polskorna, nämligen omkring 100-110. Det är svårt att veta om det berodde på den lite onaturliga uppteckningssituationen, eller om praxis verkligen var så annorlunda för hundra år sedan.
En liten rolig detalj är att Åstrands dotter Sissi Adler under 1970-talet var den alltid närvarande pianisten på Folkungagillets danskurser i Linköping. Så jag har faktiskt lärt mig hambo, schottis, vals och alla andra gammeldanser till Åstrands dotters rytmiska och distinkta pianospel!
Den här bilden på Carl-Gustaf och hans fru Lovisa, tagen någon gång på 1930-talet, har jag fått från hans dotter-dotter Marianne Gripman - dotter till Sissi Adler - som var så otroligt hjälpsam och skickade mig kortet på posten.
