Här kommer lite nyheter från min egen forskningsfront: Alla vi hundägare vet att det effektivaste sättet för våra fyrbenta vänner att lösa ett problem är att be oss om hjälp. I åtskilliga studier har man kunnat visa att det här skiljer hundar från vargar - vargarna försöker lösa situationen själva, hundarna söker tidigt assistans från en människa om de har svårigheter. Man har menat att det här är ett resultat av domesticeringen, men kritiker har invänt att det kanske är ett inlärt beteende, ett resultat av att hundar växer upp som familjemedlemmar och där utvecklar det här sättet att använda sina ägare som redskap, t ex när bollen rullat in under soffan. För att undersöka vilken av teorierna som är korrekt behöver man studera hundar som alla har i stort sett identiska erfarenheter från sin uppväxt. En sådan population av hundar fick min forskargrupp tillgång till när Astra-Zenecas uppfödningsanläggning lades ner för ett par år sedan. Innan hundarna flyttade till olika familjer reste min doktorand Mia Persson dit och studerade över 500 beaglar i ett test med ett olösligt problem. Uppgiften var att plocka fram godis genom att krafsa ett lock åt sidan (se bilden ovan), men ett av locken var fastskruvat och gick inte att rubba. Mia testade alla dessa hundar under en period av flera månader, spelade in deras beteende och ägnade ytterligare ett antal månader åt att analysera videofilmerna. Eftersom det här handlade om hundar som föddes upp på en stor kennel var deras tidigare kontakter med människor väldigt standardiserad och lika för alla - man kan utgå från att skillnader mellan dem därför mest beror på genetiska skillnader. Mia mätte upp hur snabbt och enträget varje hund bad om hjälp och vilka beteenden de använde. Variationen var stor, vissa uppförde sig ungefär som en varg och försökte klara sig själva, andra var snabbt framme och sökte assistans, både med blickar och fysiska åtbörder, som att krafsa och hoppa på personen i rummet. Analysen visade att tikar var mer benägna att be om hjälp än hanar och att äldre hundar gjorde det mer än yngre. Det sistnämnda tyder på att beteendet utvecklas med ålder och erfarenhet. Men det viktigaste resultatet var att mellan en fjärdedel och en tredjedel av variationen mellan olika individer berodde på de genetiska skillnaderna. Tillsammans visar studien att benägenhet att be om hjälp är medfödd och genetiskt betingad till stor del, men att också erfarenhet spelar stor roll. Den starka genetiska komponenten tyder på att beteendet antagligen är ett resultat av domesticeringen. Vilka gener det handlar om vet vi inget om än så länge, men det är nästa steg i forskningen - alla hundar har lämnat sitt DNA till Mia och just nu pågår ett intensivt arbete med att kartlägga detta.
Persson, M E, Roth, L S V, Johnsson, M, Wright, D, and Jensen, P. 2015. Human-directed social behaviour in dogs shows significant heritability. Genes, Brain & Behavior. DOI:10.1111/gbb.12194