För oss som intresserar oss för domesticeringen och dess effekter på djurs utseende och beteende är päls- och fjäderfärg viktiga aspekter. Alla domesticerade djur skiljer sig från sina vilda förfäder i färgen. En del forskning tyder på att människor aktivt valde ut djur med avvikande färg och därmed gynnade vissa genetiska varianter, medan andra resultat snarare lutar åt att färgförändringarna skedde spontant som ett resultat av att djuren blev tama och mer stresståliga. Orsaken skulle kunna vara att de gener som styr pigmentbildningen också är inblandade i stress-systemet. En viktig pusselbit är då att ta reda på när färgavvikelserna började uppträda. Gamla egyptiska väggmålningar från ett par tusen år före kristus avbildar brokiga hundar, så på den tidpunkten fanns de helt säkert. Nu rapporterar en internationell forskargrupp resultaten av studier av urgammalt DNA som extraherats från benrester av hund och varg i arkeologiska fynd som sträcker sig tillbaka 11000 år i tiden. Man koncentrerade sina analyser på några gener som är centralt inblandade i pigmentbildning. Man fann att de mutationer som ger upphov till vit pälsfärg fanns hos hundar för mer än 10000 år sedan, och lokaliserade även mutationer som är kopplade till svart päls med samma ålder. Mutationerna finns inte hos moderna vargar, så det troligaste är att de uppkommit tidigt under domesticeringen. Resultaten löser inte grundfrågan men visar att några av de äldsta arkeologiska fynd som existerar av hundar kommer från individer som var vita, svarta eller brokiga. Nog så fantasieggande tycker jag!
Ollivier, M. et al., 2013. Evidence of Coat Color Variation Sheds New Light on Ancient Canids. PLoS ONE, 8(10), p.e75110.