Hundar skiljer sig från vargar framförallt när det gäller sitt sociala beteende. Till skillnad från sina förfäder är de helt inriktade på att samspela med oss människor. Det yttrar sig t ex i deras förmåga att tolka våra olika signaler, t o m vårt talade språk, som jag berättat om tidigare på denna blogg. Ett speciellt beteende som tilldragit sig mycket forskning är hundarnas tendens att “be om hjälp” när de står inför ett svårt problem, något vargar sällan eller aldrig gör i motsvarande situation.
Nu har min forskargrupp kartlagt en del av den genetiska grunden för det beteendet. Min doktorand Mia Persson (på bilden ovan) studerade över 400 beaglar uppfödda på en kennel där deras tidigare erfarenheter av människor var standardiserad och likadan för alla hundar. För beteendestudierna använde hon sig av en problemuppgift som hundarna fick lösa utan föregående träning. Problemet var först ganska enkelt- det gällde att puffa ett plastlock åt sidan för att få en godisbit som de kunde se och känna lukten av. Totalt fanns tre lock, där de första var ganska enkla att klara av, men snart blev det hela betydligt svårare för hundarna. Det tredje locket satt nämligen fast och var därför omöjligt att lösa. Mia videofilmade hundarna och mätte sedan hur benägna de var att söka hjälp från henne där hon satt på en stol en bit bort.
Hundarna varierade stort i sitt beteende, där några var oerhört enträgna, medan andra var mer “varglika” i sitt beteende och envist försökte lösa det hela på egen hand. Baserat på deras beteende valdes 190 hundar ut - hälften var de mest socialt hjälpsökande, den andra hälften de mest självständiga. Från dessa togs kindavstryk med en bomullstops för DNA-analys. Med hjälp av DNA-markörer letade Mia sedan efter områden där de två grupperna skilde sig genetiskt. Ett område på kromosom 26 visade sig vara starkt kopplat till graden av socialt beteende och närmare analyser visade att det med största säkerhet beror på variationer i en eller flera av fem olika gener. Fyra av dem är kända sedan tidigare, eftersom forskningen har kopplat dem till olika sociala funktionsstörningar hos människor, t ex autism och ADHD. Dessa fem gener har antagligen selekterats under domesticeringen och bidragit till att göra hundar till de sociala varelser de är i dag.
Förutom att vi lärt oss mer om hur domesticeringen av hunden gått till öppnar de här resultaten för möjligheten att använda hundar som modeller för att studera socialt beteende hos människor. Vår fortsatta forskning handlar om att dels undersöka om likadana samband kan ses hos andra raser under andra omständigheter och dels undersöka hur vargars genuppsättning ser ut i det här kromosomområdet.
Själva artikeln är såklart ganska teknisk, men för den som är intresserad är den publicerad med s k “Open Access”, dvs den är fri att läsa för vem som helst. Följ bara länken här: http://www.nature.com/articles/srep33439
Persson, M.E., Wright, D., Roth, L.S.V., Batakis, P., Jensen, P., 2016. Genomic Regions Associated With Interspecies Communication in Dogs Contain Genes Related to Human Social Disorders. Sci Rep 6, 33439. doi:10.1038/srep33439