Dagens sessioner här på den internationella konferensen för tillämpad etologi i Vitoria-Gasteiz i Spanien innehöll bland mycket annat en hel session med hundforskning. Ett antal föredrag från olika forskargrupper belyste bredden av den hundetologi som pågår runtom i världen, men ett tror jag kan vara särskilt intressant för dig som följer den här bloggen. Det handlar nämligen om precis det som är titeln på min nya bok, som kommer ut i höst: Kan hundar skämmas? En majoritet av alla hundägare anser att deras hundar har sådana känslor och vet med sig när de gjort något otillåtet, men det är av förståeliga skäl oerhört svårt att belägga det med vetenskapliga bevis. Donald Broom från Cambridge berättade nu om några av de studier som han och doktoranden Carla Torreis-Perreira gjort och som tyder på att de i alla fall känner något som antagligen påminner om skuld. I det första experimentet beordrades hundar att inte ta en bit godis eller en leksak från ett bord, varefter ägaren lämnade dem ensamma i rummet. Efter några minuter kom ägaren tillbaka och hundarnas beteende registrerades, liksom deras puls. De som hade brutit mot förbudet fick en pulshöjning såväl när de stal den förbjudna saken som när ägaren kom tillbaka, vilket visar på en emotionell stressreaktion av samma slag som vi själva upplever när vi gör otillåtna saker. De undvek också att titta på bordet där saken hade legat. I ett annat försök skickades hundar i en labyrint mot ett föremål som de inte var särskilt intresserade av, men de hade möjlighet att avvika från den beordrade riktningen och i stället springa in till en mycket intressantare leksak. Återigen ökade pulsen markant på de hundar som var olydiga. De var också mer benägna att stanna upp och titta på ägaren när de uppförde sig otillåtet. Resultaten tyder på att hundar har en emotionell reaktion på att göra förbjudna saker, vilket kan tolkas som att de verkligen upplever någon form av skuldkänslor. I min kommande bok, som lägligt nog heter “Hunden som skäms - myt eller verklighet?”, beskriver jag flera liknande försök från samma forskargrupp och ett antal andra som sammantaget tyder på att skammen faktiskt är precis så verklig som vi antar till vardags.
Bland andra saker vi fått lära oss i dag kan jag nämna att bland papegojor i fångenskap är de arter som har det mest avancerade födosöksbeteendet i det vilda och de arter som i någon mening är mest intelligenta också mest benägna att utveckla beteendestörningar och reproduktionsproblem. Och att grizzlybjörnar i fångenskap varierar i hur optimistiska eller pessimistiska de är i sin syn på världen…Kanske återkommer jag till dessa studier när de är ordentligt publicerade i vetenskapliga artiklar.