I skiftet mellan det gamla och det nya året har två nya arbeten publicerats som var för sig ger nya perspektiv på hundens ursprung och de spår det har lämnat till våra dagar. Låt oss börja med den senaste pusselbiten när det handlar om hundens historiska bakgrund. Var och när domesticerades de vargar som givit upphov till dagens hundar? Många som följer bloggen är nog medvetna om att den svenska forskaren Peter Savolainen vid KTH i Stockholm under dryga tiotalet år ansett sig ha goda bevis för att hundens vagga stod i det som i dag är södra Kina, söder om Yangtze-floden. Han baserar det på de studier man gjort av såväl s k mitokondriellt DNA (som ärvs bara från mödrarna) och Y-kromosom-DNA (som ärvs från fader till son). Flest antal varianter av dessa delar av arvsmassan finns just i södra Kina och det kan bäst förklaras med att här finns ursprunget till alla världens hundar. Men under senare år har ett antal studier publcerats från andra grupper, som i stället velat förlägga hundens vagga till Mellanöstern eller till Europa, baserat på ungefär samma typ av resonemang. Som Peter med emfas påpekat är dessa studier svårt att ta helt på allvar, eftersom ingen av dem analyserat DNA från hundar i just södra Kina…Men nu har Savolainen och kinesiska kollegor analyserat ett i sammanhanget stort material av DNA från detta område och många andra delar av världen, insamlat bl a genom strapatsrika expeditioner långt ut på den kinesiska landsbygden. Och resultaten är snarlika dem som gruppen tidigare funnit - den genetiska variationen är klart störst i ett område söder om Yangtzefloden som sträcker sig från Kina över till Thailand. Någonstans här torde alltså de första vargarna ha blivit hundar för omkring 15000 år sedan.
En annan undersökning studerade om beteendet hos hundar av olika raser reflekterar deras förmodade ursprung. En japansk-amerikansk grupp lät över 10000 hundägare i USA och Japan fylla i ett standardiserat frågeformulär som man vet beskriver hundars beteendeprofil på ett enhetligt sätt, det s k C-BARQ formuläret. Sedan studerade man hur olika egenskaper fördelade sig mellan raser och rasgrupper. En av grupperna skilde ut sig speciellt, nämligen den som kallas för “ur-och spetshundar” (representerade av t ex husky, sharpei och basenji), och som tidigare forskning har pekat ut som den mest ursprungliga raskonstellationen. Det som framförallt utmärkte dem var låg grad av anknytning till människor och svagt kontaktsökande beteende jämfört med de andra rasgrupperna. Det här kan vara egenskaper som går tillbaka på de ursprungliga hundarna, de som alltså domesticerades i södra Kina.
Wang, G.-D., Zhai, W., Yang, H.-C., Wang, L., Zhong, L., Liu, Y.-H., et al. (2015). Out of southern East Asia: the natural history of domestic dogs across the world. Cell Research. http://doi.org/10.1038/cr.2015.147
Tonoike, A., Nagasawa, M., Mogi, K., Serpell, J. A., Ohtsuki, H., & Kikusui, T. (2015). Comparison of owner-reported behavioral characteristics among genetically clustered breeds of dog (Canis familiaris). Scientific Reports, 5, 17710. http://doi.org/10.1038/srep17710