En liten utvikning från de hundstudier som vanligtvis fyller denna blogg. I ett nytt, väldigt coolt arbete har nordamerikanska forskare för första gången på ett övertygande sätt lyckats belysa de evolutionära problemen med stereotypier. Det är de välbekanta beteendestörningar som utvecklas hos djur i fångenskap när miljön inte tillåter naturligt beteende. Hos minkar tar det sig ofta uttryck i underliga vindlande kroppsrörelse, eller baklängessaltomortaler, som upprepas timtals i sträck. Man har länge spekulerat i att stereotypier skulle kunna vara negativa för individernas förmåga att reproducera sig, och att det delvis kan förklara varför man aldrig ser dem i naturen. Georgia Mason leder en forskargrupp som studerade sambandet mellan stereotypier och partnerval hos minkar. Hanar med olika nivåer av beteendestörningen genomgick ett partnervalstest, där honor fick välja mellan flera olika hanar i en kontrollerad uppställning. Hälften hade levt i berikade burar och hälften i standardburar, där de utvecklade grava stereotypier. Det visade sig att honorna föredrog hanar som inte uppvisade stereotypier i sina hemburar och att dessa fick nästan dubbelt så många parningar som de mer störda. Hanar från icke-berikade burar hade också lägre testosteronnivåer och en rad stressrelaterade fysiologiska förändringar. En viktigt detalj är att hanarna inte visade några stereotypier under själva partnervalsförsöket, utan skillnaden mellan djuren var ett resultat av hur de hade uppfört sig i sina hemburar. Det här är första gången någon kunnat visa en nära koppling mellan stress och evolutionär funktion. Jag tycker det är en mycket spännande studie och den leder fram till en massa nya frågor om den genetiska kopplingen mellan egenskaperna.
Díez-León, M. et al., 2013. Environmentally Enriched Male Mink Gain More Copulations than Stereotypic, Barren-Reared Competitors. PLoS ONE, 8(11), p.e80494.