Systematiska studier av konsekvenser av olika träningsmetoder är ganska sällsynta. Kanske är det en bidragande orsak till att det florerar väldigt mycket “tyckande” i sådana frågor. En viktig fråga handlar om hur hundars beteende påverkas på lång sikt av träningen och också hur relationen till ägaren ser ut. En ny undersökning har studerat just det. Två franska forskare vände sig till skolor som hade en konsekvent metod när de utbildade hundägare i hur de skulle träna sina hundar i grundläggande lydnad. Antingen användes negativ förstärkning, dvs ett negativt stimulus upphör när hunden gör rätt, eller så användes positiv förstärkning, där hundarna belönades för att göra rätt. När exempelvis momentet “sitt” tränades innebar negativ förstärkning att hunden drogs med kopplet till rätt position varefter obehaget upphörde, medan den positiva innebar att man vägledde hunden med hjälp av godis. Båda metoderna var ungefär lika effektiva på att lära hundarna de tränade momenten. Men när man studerade hundarna utanför träningssituationen visade sig tydliga skillnader. De som tränats med negativ förstärkning uppvisade mer stressrelaterade beteenden, lägre och mer undergiven kroppshållning och sämre kontakt med sin ägare. Även om det här är en relativt liten undersökning är den viktig - mer forskning behövs verkligen när det gäller hur olika träningsmetoder fungerar både i effektivitet och i hur de påverkar hundarnas välfärd.
Deldalle, S. & Gaunet, F., 2014. Effects of 2 training methods on stress-related behaviors of the dog(Canis familiaris) and on the dogeowner relationship. Journal of Veterinary Behavior. 9: 58-65.