Visst har vi alla känt på oss att vårt humör och vår dagsform på något sätt påverkar våra hundar? De flesta känner nog igen sig i det här med att man inte ska ge sig ut och träna hund när man är stressad eller upprörd. Men vad har forskningen att säga om detta? Så här långt faktiskt inte särskilt mycket, men nu har en helt ny studie från Israel kastat visst ljus över det här och resultaten är kanske inte riktigt vad man skulle ha förväntat sig. Forskarna studerade ekipage av tränade militära bombhundar i tre olika situation. I kontrollsituationen var allt som vanligt, men man använde sig också av två olika stressituationer för förarna, som man kallade “intern” och “extern” stress. Den interna stressen var en obehaglig situation associerad med själva uppgiften ekipaget skulle lösa, och den externa var irrelevant för själva sökarbetet. Närmare bestämt gick det till så här: vid den interna stressen stod två “domare” och låtsades bedöma ekipagets prestation, pekade då och då på dem och låtsades skriva ner olika saker på ett protokoll. För den externa stressen tog man föraren åt sidan innan testet och berättade något upprörande, t ex att föraren skulle omplaceras, att han var föremål för utredning av militärpolisen, eller något liknande (skulle en svensk etisk kommitté ha godkänt upplägget? Tveksamt…). Därefter studerade man hur ekipagen klarade sin uppgift. Vad blev då de oväntade resultaten? För det första hade stressen ingen inverkan på hundarnas förmåga att söka, alla klarade det de skulle göra utan anmärkning. Men när man mätte aktivitet och effektivitet blev effekterna tydliga. De stressade förarnas hundar var väsentligt mer aktiva och löste uppgiften snabbare. Den externa stressen gav starkare effekt än den interna och påverkade också förarna mer. Deras uppmärksamhet var försämrad och de blev mer stresskänsliga. Hur kan man förklara detta? Forskarna själva är något konfunderade - de hade förväntat sig att stressade förare skulle ha en negativ effekt på hundarnas prestationer, precis som jag nog hade tänkt. De föreslår några hypoteser, bl a att förarnas minskade uppmärksamhet möjligen kan ha lett till att hundarna förlitade sig mer på sin egen förmåga och avstod från att söka mänskligt stöd och kanske kan det ha fått dem att bli snabbare och effektivare. Studien illustrerar hur subtilt samspelet är mellan hund och människa och att vår sinnesstämning definitivt påverkar dem hela tiden - men kanske inte alltid så som vi tänker oss.
Zubedat, S. et al., 2014. Human–animal interface: The effects of handler's stress on the performance of canines in an explosive detection task. Applied Animal Behaviour Science, 158, pp.69–75.