Den här låten är upptecknad efter storspelmannen August Strömberg, som var skomakare och fiolspelare i Jät i Småland i början av 1900-talet. Det finns otaliga historier om Strömberg, som kallade sin fiol för "Bålgetingen" och inte var den som spottade i glaset. Den här låten gör sig fint på den svenska säckpipan tycker jag och funkar egentligen lika bra som brudmarsch om man så skulle vilja (trots att det väl inte är så sorgligt att gifta sig…).