Canine Science Forum i Budapest har nu avverkat tre av de fyra dagarna som är vikta för intensivt utbyte av forskningsresultat. Och det händer verkligen mycket på olika håll i världen. Dagen började med ett inspirerande föredrag av den amerikanske forskaren Greger Larson som är en av de världsledande när det gäller hundens ursprung. Med hjälp av en stor grupp medarbetare på olika kontinenter kartlägger han arvsmassan hos nu levande hundar och hos fossila fynd från skilda områden. Sedan bygger han olika släktträd och kartlägger hur hundar har spritts över världen. Det som framträder är en mycket mer komplicerad bild än man haft för bara några år sedan. Larson vill inte utesluta att dagens hundar är resultatet av två eller tre oberoende domesticeringshändelser, även om det behövs en hel del mer forskning innan man säkert kan veta. Sydostasien är fortfarande en trolig ursprungsplats, men västeuropeiska hundar har en särskild genetisk signatur som kan tyda på att de kommer från en annan grupp vargar. Och hur ska man tolka det faktum att hundar från den amerikanska kontinenten skiljer ut sig genetiskt från resten av världen? Larson har inget svar i dag, men vi lär få veta mycket mer under de närmaste åren.
I ett annat föredrag berättade Charlotte Duranton från Frankrike om resultaten av sin doktoravhandling som bestär av en serie experiment på betydelsen av beteendesynkronisering mellan ägare och hund. Hon har funnit att hundar spontant synkroniserar sitt beteende med ägarna - när ägaren rör sig följer hundarna i samma tempo och skiftar tempo i enlighet med ägarens beteende. Det här känner vi hundägare såklart igen, men Duranton kunde visa att graden av synkronisering är ett mått på hur nära anknutna hundarna är till sina ägare - ju närmare relation, desto starkare synkronisering. Dessutom verkar hundar reagera själva på synkroniseringen. I ett experiment lät Duranton personer bete sig på olika sätt mot hundar - en del synkroniserade sitt beteende med hunden, dvs rörde sig när hunden gjorde det och stod still när hunden var passiv, medan andra rörde sig slumpmässigt i förhållande till hundens aktiviteter. När hundarna sedan fick välja vem de helst ville vara tillsammans med föredrog de allra flesta att gå till den person som tidigare synkroniserat sitt beteende med den.
Till sist måste jag såklart nämna en av konferensens höjdpunkter så här långt. Den amerikanska evolutionsgenetikern Bridgett vonHoldt berättade om de senaste rönen runt en gen med speciella effekter. Hon har tidigare visat att den är en av dem som skiljer sig mest mellan hundar och vargar och därför troligtvis varit viktig under domesticeringen. Genen är hos människor kopplad till en funktionsstörning som kallas Williams-Beurens syndrom. Personer med det syndromet utmärks bl a (förutom en hel del kroppsliga sjukdomar) av att vara hypersociala - de har ett naivt förtroende för alla, betraktar alla som vänner och är extremt vänliga mot var och en de möter. vonHoldt tänker sig att genen kan ligga bakom det faktum att hundar generellt är otroligt mycket mer vänliga och socialt öppna än vargar och har ägnat de senaste åren åt att kartlägga de molekylära detaljerna. Arbetet pågår för fullt, men resultaten så här långt stärker tanken på att den här genen kan ha varit en av de viktigaste under domesticeringen av hunden.
Till sist: även kyliga och analytiska forskare smälter som smör för vissa av de fyrbenta konferensdeltagarna:
