Den andra dagen på den internationella hundkonferensen Canine Science Forum avslutades med ett panelsamtal mellan några av världens ledande hundgenetiker runt ett antal brännande ämnen. Även om samsynen inte var total när det gäller var, hur och när hunden först domesticerades var man desto mer överens om att blandraser visserligen statistiskt sett lever längre och är friskare så kan man aldrig vara säker - en renrasig hund kan vara lika frisk och där har man fördelen att man med större sannolikhet vet vad man får.
I övrigt innehöll dagen rader av intressanta föredrag och presentationer, men ett som stod ut lite i mängden var Julia Kaminskis sammanfattning av mer än tio års forskning om hundars sociala kognition. Kaminski är forskaren bakom den berömda studien av border collien Rico som lärde sig nya namn på föremål efter att ha hört dem en enda gång och förstod benämningar på över 200 saker. Här berättade hon i stället om många av de undersökningar som hon och andra gjort på hundars förmåga att förstå mänskliga avsikter och perspektiv. Tidigt visade hennes forskning att hundar kommunicerar med sina ägare på olika sätt beroende på var personen har sin uppmärksamhet. Om man inte är inriktad på hunden själv utan sysslar med annat och är bortvänd använder hunden fler och tydligare läten och kroppsrörelser i sina försök att dra till sig uppmärksamheten. De är också mer benägna att lyda om de tror att ägaren ser dem än om de upplever att ingen kan upptäcka dem. Kaminski ligger bakom det försök som jag tidigare berättat om i bloggen och i mina böcker: hundar förbjöds att ta en kaka på golvet innan ägare satte sig på en stol. Om man därefter släckte ljuset i rummet tog hundarna kakan ändå. När en lampa lyste på kakan gjorde de i stället som de var tillsagda. När hundarna upplevde att de kunde bli upptäckta var de mer benägna att lyda, vilket visar att de har en god förmåga att bedöma skillnaden mellan sin egen och människans upplevelser av en viss situation, något som innebär en avancerad kognitiv förmåga.
Men även hundarna har sina begränsningar. Som bekant har de inga problem att följa en pekgest för att få reda på vilken av två burkar som innehåller godis. Däremot har de svårt att ta till sig informationen om den inte riktas direkt till dem. I ett försök lät man “pekaren” vända sig till en annan människa och till synes berätta för denna vilken burk som är den rätta. Även om hundarna kunde se allt och därför fick samma information som om “pekaren” vände sig till hunden kunde de inte ta till sig detta. En människa har inga problem att utnyttja den typen av “läckt information”, så även om deras sociala kognition liknar vår är den inte likadan.
Lunchpausen bjöd på en uppskattad uppvisning av assistans- och terapihundar. En av assistanshundarna var extra rådig - när en kompis tog för lång tid på sig att hjälpa en person av med en strumpa lämnade den helt sonika sin matte och tog saken i egen mun, körde undan den andra hunden och drog resolut av strumpan. Uppvisningen erbjöd en fin demonstration av vad all den här forskningen i slutänden kan användas till - ett unikt samarbete mellan två olika arter.
