Jag vill tacka er som följer min blogg för intresset under året som gått, och önska alla ett gott nytt år 2015. Årets sista sammanfattning av en vetenskaplig artikel handlar om ett arbete som är märkligt och tankeväckande på många olika sätt. Det publicerades redan år 2013, men har varit aktuellt under innevarande år av en särskild orsak: det var ett av de arbeten som tilldelades årets s k IgNobel-pris. Om du inte vet vad det är för slags vetenskapligt pris kan du gärna googla det - det är ett osannolikt akademiskt humorisktiskt pris som med stor glimt i ögat tilldelas arbeten som “först får en att skratta och därefter att tänka efter”. Priserna ges till forskare från alla tänkbara områden, fysik, kemi, biologi och annat och ämnena har varierat från beräkningar av ölskummets fysikaliska egenskaper till studier av de stimuli från stjärnhimlen som får den afrikanska dyngbaggen att rulla sin klump av kogödsel i absolut rätt riktning. Gemensamt är att alla arbeten som belönas är seriösa vetenskapliga arbeten, som för den oinvigde ofta först kan te sig tämligen humoristiska, men alltid har en mycket seriös grund. Ett par IgNobel-prisvinnare har faktiskt senare också fått det riktiga Nobelpriset!
Ett av årets IgNobel-pris gick till en tjeckisk forskargrupp som studerade hundars beteende. Det som förmodligen fick juryn att fnittra till är nog det faktum att forskarna ägnat sig åt att kartlägga hur hundar sitter när de kissar och bajsar. Men syftet var att förstå något helt annat. Det visade sig - fullständigt otippat tycker jag själv - att hundarna när de förrättar sitt tarv helst orienterar sig så att kroppens längslinje är parallell med jordens magnetfält. Under flera år registrerades flera tusen kiss- och bajstillfällen från över hundra olika hundar, samtidigt som man samlade data på magnetfältets riktning och förändring. När allt vägdes samman och underkastades en rigorös statistisk analys visade det sig att hundarna alltså tog stor hänsyn till fältet och normalt orienterade sig nord-syd när behoven pockar på. Varför ville man då veta det här? Den främsta orsaken är att ingen tidigare kunnat påvisa att hundar har ett magnetsinne, och det gäller de flesta däggdjur. Nu vet man att de på något sätt kan uppleva och känna av magnetfältet, dvs de har en inbyggd kompass, som de verkar passa på att kalibrera i samband med att de gör sina behov. Det kan vara en del av förklaringen till hur hundar kan hitta hem genom okänd terräng och kanske var det detta sinne som Lassie använde sig av när hon letade sig hem till Skottland!
Ježek, M., Kušta, T., Němcová, V., & Adámková, J. (2013). Dogs are sensitive to small variations of the Earth's magnetic field. Frontiers in Zoology, 10: 80.