Det är naturligtvis ingen överraskning för oss hundägare att våra fyrbenta kompisar uppskattar just oss mer än alla andra människor. Men hur omfattande är den här åtskillnaden av folk och folk? I vilka situationer gör den sig gällande och vad betyder det för hunden i sitt vardagsliv? En ungersk forskargrupp bestämde sig för att studera hundars beteende mot olika människor i åtta olika situationer. Vid alla testen observerade man hur de uppförde sig mot olika personer, varav en alltid var ägaren. De andra var en bekant person eller en främling. Testen bestod av att hunden fick interagera med människorna i situationer som var förknippade med lydnad, separation, lek eller rädsla. Exempelvis bestod ett test av att en av personerna försökte kalla in hunden i en situation där den försökte komma åt en frestande godbit, och ett annat av att hunden fick välja vilken av de tre olika personerna den sökte stöd hos i en skrämmande situation som påminner om “spöktestet” i MH. Resultaten visade att när hunden utsattes för separation föredrog de alltid att försöka återförenas med ägaren. Detsamma gällde om testet innehöll skrämmande eller lekfulla inslag - i båda fallen var ägaren den föredragna partnern. Men när testet gick ut på att få hunden att lyda skilde sig deras beteende ganska lite gentemot ägaren och den bekanta personen. En viss effekt kunde ses av hur mycket hunden hade tränats tidigare, men det hade ingen stor betydelse. Sammantaget visar resultaten att hundar skiljer på folk och folk - ägaren är den viktigaste människan i världen, men skillnaden är olika stark i olika sammanhang.
Kerepesi, A., Dóka, A., & Miklósi, Á. (2015). Dogs and their human companions: The effect of familiarity on dog-human interactions. Behavioural Processes, 110C, 27–36.