Fönstret till hundars inre är såklart deras beteende. Genom att studera deras reaktioner och aktiviteter kan vi lära oss mycket om vad som pågår i deras inre. Men självklart skulle det vara fantastiskt att ha en liten lucka in i deras hjärnor också, och på det sättet kunna observera hur känslor och beteenden bearbetas på det ställe där själva känslorna uppstår. I tidigare blogginlägg har jag berättat om intressanta amerikanska försök där hundars hjärnor avbildats med hjälp av s k fMRI-kameror under det att de presenteras för olika stimuli. En mycket spännande och lovande metod, men med begränsningen att hunden som studeras måste ligga absolut blick stilla under upp till en halvtimme, något som kräver lång och tålmodig träning. Nu har en internationell samarbetsgrupp med basen på SLU i Uppsala provat ut en ny metod som verkar mycket lovande och inte har samma begräsningar som fMRI-metoden. Forskarna tränade hundar att bära den “mask” som syns på bilden - det gick relativt snabbt och enkelt. I masken sitter ett avancerat instrument som sänder ljusvågor genom skallbenet in i hjärnan och sedan mäter det reflekterade ljuset rätt igenom skelettet, utan att hunden märker någonting. Med hjälp av det kan man mäta flödet av syresatt blod genom hjärnans främre delar, ett mått på hur aktiv dessa hjärnområden är. På så sätt kan man mäta hjärnaktiviteten hos en hund som rör sig fritt och obehindrat. Forskarna gav hundarna olika grader av positiva upplevelser, antingen genom att prata vänligt med dem eller genom att klappa och smeka dem fysiskt. Samtidigt studerades både hundarnas beteende och aktiviteten i hjärnan. Beteendena visade som väntat mer positiva inslag när hundarna klappades fysiskt än när man bara talade till dem och de positiva beteendena (t ex ligga med huvudet på golvet, rulla över på rygg) var kopplade till en ökad aktivitetet i främre hjärnregioner. En intressant iakttagelse var att hundarnas positiva beteenden avtog med tiden allteftersom de hanterades - men det gällde inte hjärnaktiviteten. Trots att det såg ut som att hundarna blev mindre och mindre glada efterhand som de vande sig vid hanteringen visade bilderna av hjärnan att de var precis lika positiva och förväntansfulla hela tiden. Forskningen är främst en metodutveckling så här långt, men metoden som har det svåra namnet fNIRS (functional near-infrared spectroscopy) kan komma att bli en mycket viktig metod för att direkt mäta vad som pågår i hjärnan på hundar under tiden de utför olika beteenden.
Gygax, L., Reefmann, N., Pilheden, T., Scholkmann, F., & Keeling, L. (2015). Dog behavior but not frontal brain reaction changes in repeated positive interactions with a human: A non-invasive pilot study using functional near-infrared spectroscopy (fNIRS). Behavioural Brain Research, 281, 172–176.