Under den första juliveckan 2018 pågår Canine Science Forum i Budapest och jag har glädjen att vara här tillsammans med en liten “delegation” från min forskargrupp. Vi är inte ensamma - omkring 200 deltagare från ett 30-tal länder ska under fyra dagar ta del av den senaste forskningen på hundars biologi och beteende. Den första dagens föreläsningar erbjöd ett flertal intressanta nyheter. Raffaela Lesch från Wien berättade om sin forskning på hur människor använder sin röst i kommunikationen med hundar. Hon spelade in och analyserade röstklangen och talmelodin i olika situationer och kunde påvisa att sättet vi pratar med våra hundar påverkas starkt av vår personlighet. Exempelvis har personer med en extrovert (utåtriktad) personlighet generellt högre tonläge (högre frekvens) och större frekevensomfång, dvs rösten går mer upp och ner. Lesch tror att det här kan användas för att mäta anknytning mellan hund och ägare och för att bättre förstå hur samspelet mellan hund och människa ser ut. Den andra sidan av myntet har utforskats av Tamas Farago som hör hemma här i Budapest - nämlingen hundarnas egna läten. Som bekant skiljer sig hundars vokaliseringar från vargarnas på en rad punkter och Farago har analyserat läten från nästan 250 olika raser för att studera rasskillander i vilka läten som används. Bland annat fann han att ylande i olika sammanhang och morrande i samband med födoförsvar är vanligare bland s k “urhundsraser”. Den här forskningen kan hjälpa oss att bättre förstå hur aveln och domesticeringen påverkar våra hundar när det gäller deras sätt att kommunicera. Till sist kan jag inte undanhålla de spännande resultaten från Ludwig Huber, professor i etologi från Wien. Han studerade s k “överimitation” hos hundar, dvs tendensen att härma också irrelevanta handlingar. I hans experiment visade man hundar hur de skulle öppna en lucka för att få en bit korv. Innan man demonstrerade rätt beteende visade man hunden ett par helt irrelevanta beteenden, t ex att vidröra olika fläcka på väggen en bit från luckan. En stor andel av hundarna valde att härma alla handlingar de såg, även om de bara behövde själva lucköppningen. Det här kallas som sagt överimitation och har tidigare visats hos barn, men t ex schimpanser gör inte så. Resultaten visar att hundar är starkt inriktade på att samspela med människor och har sin uppmärksamhet på allt vi gör, till skillnad från schimpanserna som mest bryr sig om själva lösningen på problemet.
Konferensen fortsätter och det lär bli några fler rapporter och kanske också ett pod-avsnitt från Budapest så småningom.