För oss som är intresserad av beteendets genetik erbjuder hundvärlden en guldgruva av möjligheter. För det första har många raser avlats på just skillnader i beteende under ganska lång tid. Det som får en border collie att vara mer intresserad av vallning än en terrier finns gömt i deras arvsmassa. Genom att systematiskt kartlägga DNA-variationen mellan oika raser kan vi (med viss möda) hitta de gener som påverkar de rasspecifika skillnaderna.
I vår forskargrupp har vi utnyttjat ett annat intressant fenomen: vissa raser har relativt nyligen börjat delas upp i “underraser”. Exempel på det är labrador och golden retriever, där båda raserna för några decennier sedan delades i en “utställnings- och sällskapstyp” och en jakttyp. Labbe och golden är närbesläktade raser med liknande beteendeprofil sedan gammalt och den nya selektionen för olika typer inriktar sig på samma egenskaper i båda raserna - man har velat bibehålla en utpräglat apporterande jakttyp, medan sällskapsvarianten selekterats mer på exteriör och lämplighet som familjehund. Man kan därför förmoda att man i båda raserna selekterat för samma genetiska varianter. Överlappande egenskaper kan därför hjälpa oss att hitta de inblandade generna. Men först måste vi belägga att det verkligen är samma genvarianter som påverkar egenskaperna i båda raserna.
Ann-Sofie Sundman, doktorand i min forskargrupp, gick igenom MH-data för omkring 2500 golden och labradorer. Hon använde sedan SKK:s register för att kategorisera varje hund som antingen jakt- eller sällskapstyp, baserat på titlar (jakt- eler utställningsmeriter) hos förfäderna i flera generationer bakåt. Sedan jämförde hon MH-resultaten i varje ras och typ för att se om skillnaderna mellan typer var desamma i båda raserna.
Något förvånande var det inte vad hon fann. MH-resultaten kunde grupperas i sex olika egenskaper: Nyfikenhet, lekintresse, jaktvilja, socialt intresse, kontakttagande och hotbeteende. Störst skillnad mellan typerna (jakt och utställning) fann hon i “nyfikenhet”. Men medan jaktgolden hade högre poäng för det än utställningsgolden, var det tvärtom för skillnaderna inom labrador-rasen. Detsamma gällde för kontaktsökande. För lekintresse och jaktvilja var dock skillnaderna mellan typer likadan hos båda raserna, där jakttypen hade högre poäng för båda.
Ann-Sofie beräknade också arvbarheten i de olika egenskaperna, dvs hur stor del av variationen som beror på genetiska skillnader. De flesta egenskaper hade en relativt hög arvbarnet, men det genetiska bidraget varierade mellan rastyp. Det här betyder att selektionstrycket varit olika starkt i de olika typerna.
Sammantaget visar resultaten att den genetiska grunden för de beteenden man selekterat när man avlat på typer skiljer sig mellan de båda raserna. För vissa beteenden, som jaktvilja och lek, kan vi därför gå vidare och leta efter de gemensamma generna, men för andra beteenden behöver vi nya metoder. Studien visar att en kort tids selektion (några få decennier) kan ge tydliga effekter på beteendet trots att den genetiska grunden för egenskaperna är helt olika.
Sundman, A.S., Johnsson, M., Wright, D., Jensen, P., 2016. Similar recent selection criteria associated with different behavioural effects in two dog breeds. Genes Brain Behav 15, 750–756. doi:10.1111/gbb.12317