Nu förtiden vet vi att hundar är mycket bra på att följa visuella signaler från en människa - de förstår lätt innebörden av såväl pekningar som blickar mot t ex ett gömt föremål. Det är såklart det som är grunden för att det är så relativt lätt att träna hundar på att följa handsignaler. Men forskningen har också med eftertryck visat att hundar lätt lär sig förstå talade ord. Det vetenskapligt dokumenterade rekordet innehas av border collien Chaser, som förstod mer än 1000 olika ord för olika föremål och dessutom kunde uppfatta tvåordsmeningar med verb och substantiv. Det är i sin tur skälet till att det enkelt går att lära hundar göra olika saker med verbala kommandon. Men vilket av de två sätten att kommunicera föredrar hunden?
En italiensk forskargrupp undersökte det med hjälp av en grupp på 29 hundar och deras ägare. Hundarna var alla tränade och godkända som vattenräddningshundar, så de var vana vid att lyda såväl talade kommandon som handsignaler. Efter en förberedande träningsfas utfördes själva testet. Ägarna använde kommandon för fyra olika beteenden med olika kombinationer av handtecken och oförenliga verbala kommandon. Exempelvis kunde man visa “Sitt!” med handsignaler samtidigt som man sade “Ligg!” med verbalt kommando.
Resultaten visade att den stora majoriteten av hundarna i första hand följde handtecknet. När ägaren sade en sak och visade en annan med händerna var det alltså handkommandot de valde att följa. Men det fanns ett undantag. När kommandot “Kom!” kontrasterades mot “Stanna kvar” valde hundarna i mycket högre grad att komma till ägaren oavsett vilket av kommandona som gavs med rösten eller handtecken.
Vilken kommunikationsväg en hund föredrar tycks alltså bero på sammanhanget. I de flesta fall leder motstridiga kommandon till att de i första hand följer ägarens kroppsspråk. Men driften att komma till ägaren tycks vara så stark att de väljer det kommandot oavsett hur det ges.
Ett intressant bifynd i undersökningen var den könsskillnad man upptäckte. Tikar var generellt mer benägna än hanar att lyda handtecken, medan hanarna var mer benägna än tikar att följa talade kommandon. Kanske är tikar mer uppmärksamma på kroppsspråk än hanar, men det är något för framtida forskning att ta sig an.
D’Aniello, B., Scandurra, A., Alterisio, A., Valsecchi, P., Prato Previde, E., 2016. The importance of gestural communication: a study of human–dog communication using incongruent information. Anim Cogn 19, 1231–1235. doi:10.1007/s10071-016-1010-5