Alla vet vi att hundar kan utveckla olika typer av rädslor och fobier. Inte sällan kan de göra livet riktigt jobbigt för både de fyrfota vännerna och deras ägare. Exempel är “skotträdsla”, som kanske bättre kan beskrivas som “buller-rädsla” (min Majken är t ex väldigt rädd för åska och alla dova, plötsliga ljud). Nu har finska forskare publicerat en stor undersökning som belyser de samband som finns mellan å ena sidan utvecklandet av olika rädslor och å andra sidan omvärldsfaktorer i hundens värld. Man använde sig av ett noggrant utvärderat frågeformulär, där ägarna fick beskriva hundarnas reaktioner i olika situationer, samt redogöra för olika aspekter på hundens nuvarande och tidigare livssituation. Totalt sett fick man in svar från över 3200 hundar från hela Finland, vilket gör undersökningen oerhört representativ. Resultaten visade att tidiga erfarenheter hos valparna var mycket viktiga: hundar med mindre socialisering och lägre grad av omsorger från sin mamma hade större risk att utveckla rädslor. Det samband som gjorde forskarna själva mest förvånade var att mindre daglig motion kraftigt ökade risken för “buller-rädsla” och separationsångest. De här sambanden visar att hundar påverkas på liknande sätt av sin livsstil som många andra arter, inklusive människor - dåliga tidiga erfarenheter, social isolering och brist på motion är välkända riskfaktorer för psykisk ohälsa, inte minst hos oss själva. Som i alla enkätbaserade studier finns många osäkerheter och sambanden måste prövas i fler studier, helst under kontrollerade förhållanden. Men resultaten är såklart väldigt intressanta för alla oss som är intresserade av hur hundars beteende påverkas av deras olika erfarenheter.
Tiira, K., & Lohi, H. (2015). Early Life Experiences and Exercise Associate with Canine Anxieties. PLoS ONE, 10(11), e0141907. http://doi.org/10.1371/journal.pone.0141907