Evolutionskonferensen i Lissabon har nu pågått lite drygt halva tiden. Det är mycket mindre beteendeforskning än jag hade väntat mig och ganska tekniska rapporter som jag inte tror intresserar så många utanför forskarsamhället. Men ett par höjdpunkter från den första halvan kan jag berätta om. Larry Young från USA redogjorde för sin forskning på neuropeptider (oxytocin och vasopressin) och socialt beteende. Oxytocin är som många vet det hormon som bland många andra funktioner gör djur och människor mer sociala och benägna att forma starka personliga band. Men det gäller främst honor. Hos hanar är det systerhormonet vasopressin som gör samma sak. Young och hans grupp har visat att mängden receptorer av dessa hormoner i en särskild del av hjärnan avgör om en sork ska bilda monogama par eller vara promiskuös, dvs para sig med många andra. Forskarna har tom med olika raffinerade tekniker ändrat på antalet receptorer och därigenom fått individer från en vanligtvis promiskuös art att bli parbildande. Läsare av denna blogg kanske minns att oxytocin också underlättar bandet mellan människa och hund, så det här är mekanismer som är evolutionärt urgamla. Den andra höjdpunkten var fransmannen Etienne Danchin, som gav en översikt över den evolutionära betydelsen av de nya kunskaperna om epigenetik, dvs icke-genetisk nedärvning. Det här är ju mitt eget forskningsområde, så jag är kanske inte helt objektiv, men det var en inspirerande presentation som tydligt visade hur vi håller på att omvärdera många grundläggande "sanningar" om ärftlighet och evolution. Danchin pratade dels om epigenetiska förändringar av DNA som kan ärvas i många generationer, men också om det han vill kalla "kultur" hos djur, dvs egenskaper som ärvs från generation till generation genom överföring av information på andra sätt än med gener. Som exempel berättade han om sin egen forskning på bananflugor: en hona som har fått titta på en grön hane (färgad av forskarna) när han är framgångsrik med parningar, medan en röd hane inte får para sig, väljer sedan generellt gröna hanar. Genom att honorna kopierar varandras parterval skapas en enkel "kultur" bland dessa små flugor, där gröna hanar får fler avkommor helt enkelt för att honorna gör som andra gör. I eftermiddag ska jag presentera vår egen forskning om epigenetik och domesticering på höns.