När hundar befinner sig i en stressituation är en av deras tydligaste reaktioner att de slickar sina egna läppar och nos. Beteendet används därför ofta som ett mått på stress och negativa känslor i olika beteendestudier. Men frågan är om det bara är en automatisk reaktion på upphetsning eller om det har någon funktion som kommunikation. I en ny studie har en brittisk forskargrupp studerat detta genom att i detalj undersöka hur munslickandet påverkas av vilka emotionella signaler hunden utsätts för. Experimentet, som utfördes på 17 hundar av olika ras och kön, gick ut på att hundarna fick se bilder av ansikten med positiva eller negativa uttryck. Bilderna parades också med positiva eller negativa ljud (vänliga eller ilskna röster). Hundarna videofilmades och man räknade sedan antalet munslickningar i de olika situationerna.
Resultaten visade att hundarna slickade dubbelt så mycket när de såg ett negativt ansiktsuttryck. De reagerade inte alls lika starkt på de negativa ljuden, utan det var själva ansiktet som utlöste beteendet. Forskarna visade också motsvarande bilder på hundansikten med olika emotionella uttryck och parade dessa med positiva och negativa hundläten. Där var resultaten mindre tydliga och man såg bara en liten ökning av munslickande när de ilskna hundansiktena dök upp på bild.
Slutsatsen man drar från studien är att munslickandet inte är en allmän reaktion på obehagliga stimuli, utan ett kommunikativt beteende som främst används i ett utbyte av visuella signaler med människor. Man kan alltså använda beteendet som ett mått på hur en hund uppfattar de signaler en person (t ex ägaren) sänder ut i en viss situation.
Albuquerque, N., Guo, K., Wilkinson, A., Resende, B., Mills, D.S., 2018. Mouth-licking by dogs as a response to emotional stimuli. Behavioural Processes 146, 42–45. doi:10.1016/j.beproc.2017.11.006