Här i Newcastle är konferensen nu slut efter fem intensiva dagar. Den sista dagen innehöll bl a ett symposium om hundbeteende, välbesökt och intressant. Peter Hepper berättade om sin forskning på prenatala erfarenheter: tikar matades med foder som försetts med en mild vaniljsmak under dräktigheten. I valförsök föredrog valparna sedan vaniljdoft både direkt efter födelsen och ett år senare. Dessutom föredrog de som vuxna att interagera med hundar som försetts med vaniljdoft i pälsen. Holy Miller, som tidigare visat att hundar är bättre på sökuppgifter efter en stadig frukost än om de är hungriga (refererat i min gamla blogg) berättade om sina studier där hon funnit att glukos och fruktos kan uppväga den utmattningseffekt som hundar (och människor) upplever av att lägga band på sina impulser. När hundarna testades i ett enkelt inlärningstest klarade de det sämre om de dessförinnan hade tvingats att sitta stilla och vänta i en halvtimme - lite fruktsocker återställde koncentrationsförmågan. Den mest fascinerande rapporten stod Min Yong från Nya Zeeland för. Hon visade övertygande att hundar reagerar lika starkt på babygråt som människor (trots att försökshundarna valdes från barnfria familjer), med oro, ökad aktivitet och förhöjda stresshormoner. Joller eller brus framkallade inte alls samma reaktion, vilket tyder på att hundarna faktiskt känner samma typ av empati som människor inför de gråtande spädbarnen. Nu packas det ihop och så är det åter till vardagen som gäller.
