Från forskningsfronten
Dominant? Nej, men kanske självsäker
Få begrepp används lika ofta på ett felaktigt sätt inom hundvärlden som "dominans”. Många har hävdat att ägaren måste vara dominant över sin hund (ibland maskerat till “ledare”), något som ofta har lett till våldsamma metoder för att få en hund att lyda, t ex det som kallats “alfarullning” och “paragrafläsning”. Här har forskningen sedan länge varit tydlig med att “dominanta” metoder leder till ökad risk för att hunden ska utveckla olika typer av beteendeproblem och de flesta etologer är eniga om att rangordningsbegrepp som “dominans” inte är relevanta för relationen mellan ägare och hund.
Samtidigt är “dominans” ett viktigt begrepp inom etologin när det gäller att beskriva relationen mellan individer av samma art inom en flock. I ett förhållande mellan två djur är den dominanta individen den som har företräde till begränsade resurser. Men många använder felaktigt begreppet som ett personlighetsdrag, en egenskap hos en hund (“min hund är dominant”), trots att etologer är tydliga med att dominans alltid är ett förhållande mellan två individer.
I en ny forskningsrapport har en grupp forskare från Ungern undersökt vad människor egentligen menar när man hävdar att en hund är dominant. Nära 400 personer som ägde mer än en hund fick fylla i en omfattande enkät där de beskrev en mängd olika egenskaper hos sina hundar, såsom de själva uppfattade dem. Hundarna var av en rad olika raser och könen var ungefär lika representerade. Ägarna fick själva avgöra om de skulle beteckna någon av hundarna som dominant eller undergiven, utan att forskarna gav någon definition - det var alltså upp till ägarna själva hur de uppfattade begreppet.
När man analyserade svaren fann man att hundarnas egenskaper såsom ägarna beskrev dem representerade fyra olika personlighetsdrag: självsäkerhet, läraktighet, aggression mot andra hundar och oberoende. De hundar som ägarna betecknade som dominanta hade högre poäng än de undergivna på egenskaperna självsäkerhet och läraktighet. Det fanns inget samband mellan det som uppfattades som dominans å ena sidan och aggression å den andra.
Forskarna drar slutsatsen att även om dominans inte är en egenskap hos en individ så uppfattas självsäkra och läraktiga hundar oftare som “dominanta”. Man menar därför att man bör använda termen “självsäker” för att beskriva hundars personlighet och bara använda “dominans” på det etologiskt korrekta sättet, för att beskriva en hunds status i förhållande till en annan hund där den har en etablerad relation.
Wallis, L.J., Iotchev, I.B., Kubinyi, E., 2020. Assertive, trainable and older dogs are perceived as more dominant in multi-dog households. PLoS ONE 15, e0227253. doi:10.1371/journal.pone.0227253
Är gamla hundar gladare?
Tvärtemot vad man kanske kan tro är äldre människor mindre känsliga för negativa upplevelser, medan positiva uppfattas ungefär som när personerna var unga. Det visar sig exempelvis i vad äldre hör i fråga om andras tonfall, där de ofta har större svårigheter att identifiera ilska och sorg men utan problem uppfattar glada och uppmuntrande sätt att tala. Forskare från Ungern och Holland utgick från detta när de bestämde sig för att undersöka om hundar uppvisar liknande “ålders-relaterade positivitetseffekter”.
Forskarna studerade 40 hundar av olika ras och kön, där hälften var mellan 1-5 år gamla och den andra hälften över 10 år. Under själva beteendetestet satt eller stod hundarna framför sina ägare med blicken riktad mot dem. Bakom ryggen på hundarna fanns högtalare och en videokamera som registrerade deras reaktioner. Varje hund fick sedan höra tre olika röststimuli från okända människor, ett negativt, ett positivt och ett neutralt stimulus. De positiva ljuden bestod av skratt och de negativa av skrik, medan de neutrala utgjordes av hickande eller hostande. Alla ljud var noggrannt kalibrerade så de var lika långa (i tid räknat) och lika höga (i både frekvens och ljudstyrka). Från videoinspelningarna registrerades sedan tiden det tog för hundarna att reagera, t ex genom att vända sig mot högtalarna, spetsa öronen, eller se sig omkring.
Resultaten visade att de äldre hundarna generellt tog längre tid för att reagera på de negativa ljuden , medan det inte var någon större skillnad på reaktionstid för de positiva och neutrala ljuden. Det betyder att de äldre hundarna inte reagerade långsammare i allmänhet, utan bara när det gällde just de negativa skriken. Hundarnas reaktioner på emotionella stimuli tycks alltså påverkas av ålder på samma sätt som hos människor. Forskarna menar att det här kan bero på förändringar i hjärnans funktioner, något som tidigare påvisats hos åldrande hundar.
Forskningen lägger en pusselbit till hur hundar åldras, ett område som man börjat utforska på allvar under senare år. Och kanske kan vi tolka resultaten så att gamla hundar på sätt och vis har en lite gladare tillvaro, eftersom de selektivt verkar tappa en del av förmågan att ta in negativa stimuli.
Smit, I., Szabó, D., Kubinyi, E., 2019. Age-related positivity effect on behavioural responses of dogs to human vocalisations. Sci Rep 9, 1–10. doi:10.1038/s41598-019-56636-z