Från forskningsfronten
Arga människor värre än arga hundar
Att hundar inte bara gärna tittar oss i ögonen (tvärtemot vad många tror), utan också förstår den emotionella innebörden av olika ansiktsuttryck har forskningen känt till en tid. Men graden av förståelse är fortfarande oklart. Hur finkornigt kan de tolka ett ansikte och ägarens emotionella tillstånd? En finsk forskargrupp har tidigare bidragit med viktiga pusselbitar till området och nu publicerar Sanni Somppi och kollegor ytterligare ett viktigt arbete. De använde sig av en elegant teknik som med hjälp av videokameror och särskilda dataprogram låter forskarna avgöra exakt var på en bild av ett ansikte hunden fäster blicken i varje sekund. Genom att summera den tid som hundarna betraktar olika delar av ansiktena kan man återge hur blicken har vandrat under den tid de tittat på bilden - en slags färgkarta där rödare områden utmärker de som främst dragit till sig uppmärksamheten. Somppi använde totalt 31 olika hundar av olika ras och kön och visade dem bilder av människo- och hundansikten med tre olika emotionella uttryck: hotande, neutrala och vänliga. Varje hund fick se ett tiotal bilder i följd, och varje bild visades under en och en halv sekund. Resultaten visade att hundarna uppenbart skilde på de tre olika uttrycken oavsett om det var ett hund- eller människoansikte de tittade på. De började normalt med att titta på ögonen för att sedan raskt betrakta munnen och området kring den. Därefter såg de mer på mitten av ansiktet och det var framförallt i den fasen som hundarna skilde på uttrycken. Det här visar att de baserar sin bedömning av ansiktets emotionella uttryck på en sammanvägning av hela ansiktsuttrycket. De var överlag mycket snabba på att känna igen hotfulla ansikten och reagerade tydligt när sådana visades. Intressant nog skilde sig reaktionerna beroende på om det var ett människo- eller ett hundansikte som uppvisade den hotfulla attityden. Inför ett hotande hundansikte ökades den allmänna uppmärksamheten och de tittade längre på detta än på neutrala eller vänliga ansikten. När de såg ett hotande människoansikte reagerade de tvärtom, genom att undvika att titta på det. Det här intressanta arbetet understryker det många har haft på känn - våra hundar är riktigt bra på att läsa av våra känslor, särskilt om vi är arga.
Somppi, S., Törnqvist, H., Kujala, M. V., Hänninen, L., Krause, C. M., & Vainio, O. (2016). Dogs Evaluate Threatening Facial Expressions by Their Biological Validity – Evidence from Gazing Patterns. PLoS ONE, 11(1), e0143047. http://doi.org/10.1371/journal.pone.0143047
Hundens ursprung - syns i beteendet
I skiftet mellan det gamla och det nya året har två nya arbeten publicerats som var för sig ger nya perspektiv på hundens ursprung och de spår det har lämnat till våra dagar. Låt oss börja med den senaste pusselbiten när det handlar om hundens historiska bakgrund. Var och när domesticerades de vargar som givit upphov till dagens hundar? Många som följer bloggen är nog medvetna om att den svenska forskaren Peter Savolainen vid KTH i Stockholm under dryga tiotalet år ansett sig ha goda bevis för att hundens vagga stod i det som i dag är södra Kina, söder om Yangtze-floden. Han baserar det på de studier man gjort av såväl s k mitokondriellt DNA (som ärvs bara från mödrarna) och Y-kromosom-DNA (som ärvs från fader till son). Flest antal varianter av dessa delar av arvsmassan finns just i södra Kina och det kan bäst förklaras med att här finns ursprunget till alla världens hundar. Men under senare år har ett antal studier publcerats från andra grupper, som i stället velat förlägga hundens vagga till Mellanöstern eller till Europa, baserat på ungefär samma typ av resonemang. Som Peter med emfas påpekat är dessa studier svårt att ta helt på allvar, eftersom ingen av dem analyserat DNA från hundar i just södra Kina…Men nu har Savolainen och kinesiska kollegor analyserat ett i sammanhanget stort material av DNA från detta område och många andra delar av världen, insamlat bl a genom strapatsrika expeditioner långt ut på den kinesiska landsbygden. Och resultaten är snarlika dem som gruppen tidigare funnit - den genetiska variationen är klart störst i ett område söder om Yangtzefloden som sträcker sig från Kina över till Thailand. Någonstans här torde alltså de första vargarna ha blivit hundar för omkring 15000 år sedan.
En annan undersökning studerade om beteendet hos hundar av olika raser reflekterar deras förmodade ursprung. En japansk-amerikansk grupp lät över 10000 hundägare i USA och Japan fylla i ett standardiserat frågeformulär som man vet beskriver hundars beteendeprofil på ett enhetligt sätt, det s k C-BARQ formuläret. Sedan studerade man hur olika egenskaper fördelade sig mellan raser och rasgrupper. En av grupperna skilde ut sig speciellt, nämligen den som kallas för “ur-och spetshundar” (representerade av t ex husky, sharpei och basenji), och som tidigare forskning har pekat ut som den mest ursprungliga raskonstellationen. Det som framförallt utmärkte dem var låg grad av anknytning till människor och svagt kontaktsökande beteende jämfört med de andra rasgrupperna. Det här kan vara egenskaper som går tillbaka på de ursprungliga hundarna, de som alltså domesticerades i södra Kina.
Wang, G.-D., Zhai, W., Yang, H.-C., Wang, L., Zhong, L., Liu, Y.-H., et al. (2015). Out of southern East Asia: the natural history of domestic dogs across the world. Cell Research. http://doi.org/10.1038/cr.2015.147
Tonoike, A., Nagasawa, M., Mogi, K., Serpell, J. A., Ohtsuki, H., & Kikusui, T. (2015). Comparison of owner-reported behavioral characteristics among genetically clustered breeds of dog (Canis familiaris). Scientific Reports, 5, 17710. http://doi.org/10.1038/srep17710