Från forskningsfronten
Hundar känner av jordens magnetfält
Jag vill tacka er som följer min blogg för intresset under året som gått, och önska alla ett gott nytt år 2015. Årets sista sammanfattning av en vetenskaplig artikel handlar om ett arbete som är märkligt och tankeväckande på många olika sätt. Det publicerades redan år 2013, men har varit aktuellt under innevarande år av en särskild orsak: det var ett av de arbeten som tilldelades årets s k IgNobel-pris. Om du inte vet vad det är för slags vetenskapligt pris kan du gärna googla det - det är ett osannolikt akademiskt humorisktiskt pris som med stor glimt i ögat tilldelas arbeten som “först får en att skratta och därefter att tänka efter”. Priserna ges till forskare från alla tänkbara områden, fysik, kemi, biologi och annat och ämnena har varierat från beräkningar av ölskummets fysikaliska egenskaper till studier av de stimuli från stjärnhimlen som får den afrikanska dyngbaggen att rulla sin klump av kogödsel i absolut rätt riktning. Gemensamt är att alla arbeten som belönas är seriösa vetenskapliga arbeten, som för den oinvigde ofta först kan te sig tämligen humoristiska, men alltid har en mycket seriös grund. Ett par IgNobel-prisvinnare har faktiskt senare också fått det riktiga Nobelpriset!
Ett av årets IgNobel-pris gick till en tjeckisk forskargrupp som studerade hundars beteende. Det som förmodligen fick juryn att fnittra till är nog det faktum att forskarna ägnat sig åt att kartlägga hur hundar sitter när de kissar och bajsar. Men syftet var att förstå något helt annat. Det visade sig - fullständigt otippat tycker jag själv - att hundarna när de förrättar sitt tarv helst orienterar sig så att kroppens längslinje är parallell med jordens magnetfält. Under flera år registrerades flera tusen kiss- och bajstillfällen från över hundra olika hundar, samtidigt som man samlade data på magnetfältets riktning och förändring. När allt vägdes samman och underkastades en rigorös statistisk analys visade det sig att hundarna alltså tog stor hänsyn till fältet och normalt orienterade sig nord-syd när behoven pockar på. Varför ville man då veta det här? Den främsta orsaken är att ingen tidigare kunnat påvisa att hundar har ett magnetsinne, och det gäller de flesta däggdjur. Nu vet man att de på något sätt kan uppleva och känna av magnetfältet, dvs de har en inbyggd kompass, som de verkar passa på att kalibrera i samband med att de gör sina behov. Det kan vara en del av förklaringen till hur hundar kan hitta hem genom okänd terräng och kanske var det detta sinne som Lassie använde sig av när hon letade sig hem till Skottland!
Ježek, M., Kušta, T., Němcová, V., & Adámková, J. (2013). Dogs are sensitive to small variations of the Earth's magnetic field. Frontiers in Zoology, 10: 80.
Hur berömmer man bäst en hund?
Hur får man sin hund att känna sig riktigt uppskattad? Det är en fråga som dels har stor vikt för en effektiv träning - vi vill ju kunna belöna ett önskat beteende med något hunden gillar ordentligt - men också för vardagslivet. Vem önskar inte att hunden mår bra och tycker om det vi gör med den? Det finns inte särskilt mycket forskning på detta område, men en ny amerikansk undersökning har tagit fatt i åtminstone en aspekt av frågan. De har undersökt om hundar tycker bäst om fysisk belöning i form av att bli klappade, eller om muntlig, i form av vänliga och uppmuntrande berömmande ord. I undersöningen studerade man dels vanliga familjehundar, dels ägarlösa hundar från hundhem. De testades först i ett valförsök, där de fritt fick välja under tre minuter om de ville gå till en människa som berömde dem med rösten, eller en som klappade och gosade med dem. Man undersökte alla kombinationer där antingen en främling eller ägaren (om en sådan fanns) utdelade båda sorternas beröm. En kontrollsituation, där personen bara satt tyst och stilla ingick också. I ett andra försök mätte man hur lång tid hundarna tillbringade bredvid en person som antingen klappade dem eller berömde dem med rösten. Även här ingick en kontroll där personen bara satt stilla. Resultaten var överväldigande entydiga - fysisk kontakt och belöning var överlägset ur hundarnas eget perspektiv. De föredrog en klappande människa framför en som berömde med rösten och de tillbringade långt mer tid tillsammans med en som klappade. Faktum var att skillnaden var helt försumbar mellan situationen där personen berömde och den där den satt helt stilla och tyst. Vidare konstaterade man att hundarnas längtan efter fysisk kontakt inte visade några tecken på att mattas av över den tid de deltog i försöket. Forskarna drar slutsatsen att fysisk kontakt och klappande är en viktig interaktion mellan hund och människa, som är viktig för att etablera och underhålla sociala band. Vidare säger man att röstberöm inte uppfattas som en positiv förstärkning om man inte specifikt betingar det, dvs lär hunden att associera det med något positivt, t ex fysisk kontakt.
Feuerbacher, E. N., & Wynne, C. D. L. (2015). Shut up and pet me! Domestic dogs (Canis lupus familiaris) prefer petting to vocal praise in concurrent and single-alternative choice procedures. Behavioural Processes, 110C, 47–59. doi:10.1016/j.beproc.2014.08.019
Du är viktig för din hund!
Tror inte att du tvekat i den frågan, men nu finns det ganska spektakulära vetenskapliga bevis för det också - för din hund är du viktigare än alla andra, både hundar och människor. En amerikansk forskargrupp har tränat 12 olika hundar att ligga absolut stilla i en s k fMRI-kamera. Med hjälp av den kan man följa vilka delar av hjärnan som är aktiva när olika retningar presenteras. Forskarna placerade de 12 olika hundarna i kameran och presenterade ett antal olika dofter för dem. De fick känna lukten av sig själva, eller av en välbekant människa (ägaren), en främmande människa, en välbekant hund eller en främmande hund. Samtidigt registrerade kameran vilka delar av hjärnan som aktiverades av de olika retningarna. En särskild del, som är specialiiserad på lukt-retningar (de s k olfaktoriska bulberna) gick igång på alla retningar, precis som väntat. Men en speciell del, som man var särskilt intresserad av, skilde på de olika doftsignalerna. En del av hjärnan som kallas kaudata nukleus hanterar främst retningar som är associerade med positiv förväntan. När något riktigt trevligt ska hända, är det just den delen som aktiveras. Det visade sig att även om flera olika retningar fick igång den kaudata nukleus var det framförallt lukten av ägaren som satte fart på aktiviteten. Forskarna menar att detta visar att hundarna reagerar med en alldeles speciell förväntan när de känner doften av sin favoritmänniska, mycket starkare än någon av de andra dofterna. Den här typen av studier är det närmaste vi kan komma att faktiskt läsa tankarna hos våra hundar, och resultatet vi får fram är entydigt: för hunden är det du framför alla andra. Med det önskar jag alla hundälskare en god jul med massor av tid för sina fyrfota vänner - det är det de uppskattar mest!
Berns, G. S., Brooks, A. M., & Spivak, M. (2015). Scent of the familiar: An fMRI study of canine brain responses to familiar and unfamiliar human and dog odors. Behavioural Processes, 110C, 37–46. doi:10.1016/j.beproc.2014.02.011
Hundar vet vad vi vet
Den som följt min blogg är förmodligen väl bekant med det nu nästan klassiska “pektestet” - om en hund får välja mellan två olika burkar, där bara en innehåller godis, blir valet enkelt om en människa pekar och tittar på den rätta burken. Sedan det först visades att hundar klarar det här väsentligt bättre än vargar eller schimpanser, vilket bevisar att hundar under domesticeringen förvärvat en särskild förmåga att förstå våra signaler och var vi har vår uppmärksamhet, har testet används för en rad fördjupande undersökningar. Bl a har man visat att om två personer pekar på var sin burk, så väljer hunden den som ägaren indikerar, även om denne konsekvent visar fel. Nu har en forskargrupp använt metoden för att studera hundars förmåga att förstå människors kunskap om sin omgivning, det man kallar “theory of mind”, eller “mentalisering”. I undersökningen fick hundar välja mella fyra olika burkar, varav en kunde innehålla godis. Två olika personer pekade på var sin burk. I varje enskilt försök var det bara en av personerna som hunden kunde anta verkligen visste var godiset fanns. I vissa fall hade den andra personen inte varit i rummet när godiset placerades i burken (bakom en skärm, så hunden inte kunde se vilken burk som kom att innehålla godis), i andra fall höll personen för ögonen. Det visade sig att hundarna företrädesvis valde att gå till den burk som pekades ut av den person som hunden antog visste vilken som var rätt. Kanske berodde det helt enkelt på att de såg den personen placera godiset i burken och därför associerade personen med godis? Nej, i en variant av försöket lät man en tredje person placera godiset i rätt burk. När hundarna fick välja gick de på signalen från den person som sett godiset placeras och brydde sig inte om pekandet från den som inte sett placerandet. Forskarna säger att resultaten tyder på att hundar verkligen kan mentalisera, dvs tillskriva och förstå människor kunskaper. De förstår att olika personer ser skilda saker i sin omgivning, och de har en imponerande kontroll på människors uppmärksamhetsfält. Man konstaterar också att hundarnas resultat i studien var bättre än när liknande test gjorts på olika apor.
Maginnity, M. E., & Grace, R. C. (2014). Visual perspective taking by dogs (Canis familiaris) in a Guesser-Knower task: evidence for a canine theory of mind? Animal Cognition, 17(6), 1375–1392. doi:10.1007/s10071-014-0773-9
Svartsjuka hos hundar
Över 80% av alla hundägare anser att deras hundar kan känna svartsjuka. Trots det har det vetenskapliga underlaget för ett sådant påstående varit svagt - för att vara exakt har ingen tidigare kunnat ge vetenskapliga belägg för detta. Möjligheten finns ju att vi hundägare förmänskligar våra hundar och tolkar deras beteende på ett felaktigt sätt. Men nu har en ny undersökning av två amerikanska forskare kastat ett vetenskapligt ljus över frågan och - kanske inte förvånande - faktiskt funnit starka belägg för att hundar verkligen kan uppleva svartsjuka. I experimentet lät man hundägare interagera med tre olika saker inför sina hundar: dels en batteridriven, mekanisk leksakshund, som viftade på svansen och gav ifrån sig ljusa skall, dels en mekanisk leksak utan någon hundlikhet alls och dels en bok med “pop-up”-funktion (som också gav från sig ljud). De tre föremålen uppförde sig alltså på liknande sätt, dvs de gav ifrån sig ljud och rörde sig, och i alla tre fallen ägnade ägarna all sin uppmärksamhet åt föremålen. Det visade sig att hundarnas beteende skiljde sig markant åt i de tre situationerna. När ägaren ägnade sig åt leksakshunden ökade frekvensen av beteenden som normalt förknippas med svartsjuka: hundarna puffade på sin ägare, gick emellan leksaken och ägaren och påkallade ägarens uppmärksamhet på olika sätt. En fjärdedel av hundarna gjorde t o m aggressiva utfall mot leksakshunden. Forskarna tolkar detta som starka indicier på att de testade hundarna verkligen uppvisade beteenden typiska för svartsjuka i just den situation som man kan anta framkalla just den känslan. Däremot vet vi inte när förmågan till svartsjuka kan tänkas ha uppstått, men forskarna spekulerar i att det kan vara ett grundläggande beteenden för sociala arter. Det kan därmed vara ett arv från hundarnas vargförfäder. Att människors beteende kan leda till svartsjuka är med all säkerhet något som uppkommit under domesticeringen.
Harris, C. R., & Prouvost, C. (2014). Jealousy in dogs. PLoS ONE, 9(7), e94597. doi:10.1371/journal.pone.0094597