Per Jensen

Som alla hundägare vet kan en hund berätta ganska mycket med sitt kroppsspråk, t ex påkalla hjälp för att få fram bollen som rullat in under soffan, eller försöka förmå oss att ge den lite extra godis. Men det verkar som om många ändå underskattar hur mycket de säger till oss. Forskning har visat att schimpanser använder olika tecken mycket målmedvetet för att kommunicera med varandra, nästan som döva som använder teckenspråk, vilket fick de brittiska forskarna Hannah Worsley och Sean O’Hara att fråga sig om något liknande kan förekomma hos hundar - men då när de samtalar med människor.

Forskarna använde sig av 37 hundar och deras ägare. I sin vanliga hemmiljö lät man ägarna filma hundarna när de utförde beteenden - signaler - som uppfattades som försök att kommunicera. Sammanlagt gav det forskarna över 240 fall av möjlig signalering där man kunde analysera videofilmerna i detalj. Det visade sig att de fyra vanligaste saker hundarna tycktes signalera var: “Klia mig”; “Ge mig mat/vatten”; “Öppna dörren” och “Hämta min leksak/mitt ben”. 

För att inkluderas i forskarnas vidare analyser och anses utgöra äkta, medvetna fall av signalering från hundarna var deras gester och beteenden tvungna att uppfylla fem olika kriterier. För det första måste gesterna riktas mot ett objekt. För det andra måste de vara inriktade mot en tänkbar mottagare av budskapet (dvs en människa) och för det tredje måste de utlösa en frivillig reaktion hos mottagaren - dvs människan som signalen riktas mot måste reagera ändamålsenligt. Det fjärde kriteriet kan verka märkligt, men är väldigt viktigt för att man ska kunna kalla beteendet för en signal. I enlighet med det måste beteendet nämligen vara mekaniskt ineffektivt. Det betyder att själva signalen inte ska se ut som ett misslyckat försök från hunden att själv lösa problemet. Om den exempelvis gräver och river under soffan räknas det inte som en signal till ägaren om att hjälpa till, däremot om den river på ägarens ben och samtidigt stirrar fram och tillbaka mot soffan. Det femte och sista kriteriet var att signalen ska utföras på ett målmedvetet sätt och vara ihärdigt. Bara beteenden som uppfyller alla fem kriterierna togs med i vidare analyser.

Efter att ha tillämpat de fem kriterierna på de fler än 200 olika filmade interaktionerna kom forskarna fram till att hundar använder sig av minst 19 olika signaler som är så konsekventa och målinriktade att de med säkerhet kan kallas referensgester. Exempel på några av de 19 gesterna är: Rullar över på rygg; Puttar med huvud eller nos; Lyfter en tass när hunden sitter; Hoppar upp och ner på stället; Tuggar försiktigt på personens arm. Antalet olika signaler som en enskild hund uppvisade var fler ju större familjerna var, medan kön och ålder inte verkade spelade någon roll. 

Resultaten visar att hundar använder sig av målmedvetna referenssignaler när de kommunicerar med människor. Sedan tidigare vet vi att hundar har en stor repertoar av olika ljud som används specifikt i deras kommunikation med människor och tillsammans med den här nya rapporten börjar vi gradvis förstå vidden av hur omfattande och komplex hundars kommunikation med oss faktiskt är.

Worsley, H.K., O'Hara, S.J., 2018. Cross-species referential signalling events in domestic dogs (Canis familiaris). Anim Cogn 21, 457–465. 

Vill du se några av signalerna i “verkligheten”? Ta då en titt på den här lilla filmen, som National Geographic gjorde i samband med att undersökningen publicerades.