Från forskningsfronten
Ny forskning i beteendegenetik presenteras
I början av sommaren var jag inbjuden till SLU för att hålla ett föredrag om den hundforskning som är under uppstart här i min egen forskningsgrupp. Den är nu tillgänglig som en offentlig videoföreläsning (37 min lång) på länken här. Jag berättar lite om domesticeringen som fenomen och hur det förändrar de djur som går igenom denna process, och en del om hur man kan utnyttja rasvariation hos hundar för att forska på vilka gener som orsakar de effekterna. Har du tid och lust, så titta. Hoppas du får ut något av det hela - föreläsningen är på en relativt enkel nivå, även om det förekommer en del fackuttryck.
Hundar kan härma ur minnet
När jag var ung etologistudent fick man lära sig att inga djur, utom möjligen vissa apor, var kapabla att se på andras handlingar och sedan imitera en specifik handling. På senare år har noggrann forskning visat att det inte är sant. Hundar kan, efter att ha sett en människa utföra en viss handling, upprepa den utan att ha tränat på den. Två ungerska forskare har nu undersökt detta i ytterligare detalj. Man tränade åtta familjehundar av olika ålder och ras att förstå kommandot "Do it!" ("Gör det!") och att det betyder att man ska härma det beteende man just sett den demonstrerande ägaren utföra. I en serie experiment testades hundarna sedan för deras förmåga att upprepa beteendet efter olika lång väntetid. Mellan demonstrationen och kommandot kunde hundarna distraheras på olika sätt, t ex av att ägaren gjorde olika saker. Beteenden som demonstrerades var t ex att gå ett varv runt en hink, att stoppa huvudet i en hink, eller att klättra med tassarna (händerna hos demonstratören) på en stol. Om beteendet var bekant för hunden sedan tidigare kunde de vanligtvis minnas vad de skulle göra i upp till tio minuter. En helt ny handling kunde upprepas även efter en paus på omkring en och en halv minut. Resultaten visar att hundar verkligen grundar sin härmförmåga på en kognitiv representation av handlingen. Ytterligare en pusselbit som ökar vår förståelse av hundars komplexa uppfattning av människors beteende och deras imponerande sociala intelligens.
Fugazza, C. & Miklósi, Á., 2013. Deferred imitation and declarative memory in domestic dogs. Animal Cognition. DOI 10.1007/s10071-013-0656-5
Modetrender styr valet av hund
Nog är det lite märkligt med hundrasers popularitet? De kommer och går och i en del fall är det uppenbart att media styr vilka raser som slår igenom. Tänk bara på Collie-boomen efter Lassie-filmerna och Chihuhua-hypen efter Paris Hiltons exponering av sin kelgris. Men nog borde väl rationella val lika bakom de flesta förändringar av rasers popularitet? Den frågan intresserade Stefano Ghirlanda, som tidigare forskade i Stockholm inom området mänsklig kulturell evolution, men numer befinner sig i en hundorienterad nordamerikans forskargrupp. Man noterar t ex att irländsk setter i USA ökade från 2500 till över 60 000 under tio år på 1960-talet, för att tio år senare åter ha sjunkit till 3000 och att liknande mönster finns hos många raser. Man antog att det här borde kunna förklaras av egenskaper hos raserna, t ex deras beteende eller sundhet. För att undersöka det använde forskarna registreringsdata som omfattade över 50 miljoner hundar över en 80-årsperiod, och täckte mer än 150 raser. Baserat på detta kunde man beräkna olika indikatorer på popularitet och förändringar i detsamma. Det jämfördes sedan statistiskt med det omfattande C-BARQ registret som täcker enkätbaserade uppgifter om olika beteenden och egenskaper hos över 9 000 hundar, samt databaser över hälsa och livslängd. Något förvånande fann forskarna att ingen av beteende-egenskaperna hade något som helst samband med rasernas popularitet. När det gällde hälsodata var resultaten nästan omvända i förhållande vad man hade förväntat sig. De mest populära raserna hade ofta sämre hälsa och kortare liv. Ghirlanda drar slutsatsen att hundrasers popularitet styrs av kulturellt betingade modetrender och att valet av hund överlag är irrationellt i förhållande till biologiska data. Själv vill jag höja ett varningens finger för att dra tolkningen för långt - undersökningen kan inte utesluta att beteende och hälsa förändras till följd av populariteten och att det finns rationella skäl bakom åtminstone den tidiga uppgången för en viss ras.
Ghirlanda, S. et al., 2013. Fashion vs. Function in Cultural Evolution: The Case of Dog Breed Popularity. PLoS ONE, 8(9), p.e74770.
Mer samspel om man har en relation
Skiljer hundar ut olika personer beroende på hur stark personlig relation de har till dem? Eller är det helt enkelt så att de personer som hundarna lärt känna genom att de lever tillsammans blir de som är betydelsefulla? Ingen lätt fråga att besvara, men en österrikisk forskargrupp har gjort ett försök. Man rekryterade 24 hundar från olika raser (även blandraser) med en gemensam egenskap: de bodde i ett hem tillsammans med två människor (t ex en husse och en matte). Genom en serie noggranna intervjuer kunde forskarna dela in familjerna i sådana där de två människorna delade på ansvaret för hunden och sådana där den ena personen ägnade sig mycket mer åt den. Det kunde handla om att en person hade huvudansvaret för träning, matning, kroppsvård, mm. I de fallen hade hunden lika mycket erfarenhet av att bo med båda två, men man förmodade att relationen skulle vara starkare till den person som ägnade sig mer åt den. Under själva försöket utsattes hundarna för ett test, där en person i taget genomförde en serie handlingar medan hundarna, hållna i koppel av en okänd testledare, tittade på. Det upprepades tre gånger, dels av de två människorna i hushållet, dels av en som var helt okänd för hunden: personen satte sig på huk i tur och ordning framför tre olika lådor fyllda med strimlat papper, och rörde runt med händerna i var och en av lådorna. Under tiden filmades hunden och man registrerade vad den tittade på. Efter testet släpptes hunden lös och man registrerade vad den gjorde. När demonstrationen utfördes av den människa som hade störst ansvar för hunden ägnade den mer tid åt att studera vad som hände och var mer benägen att själv närma sig och undersöka lådorna när den hade släppts lös. Resultaten visar att hundar skiljer ut människor som de har en starkare relation till och relaterar starkare till den personens aktiviteter. Det räcker alltså inte med att bo under samma tak för att vinna hundens gunst och uppmärksamhet.
Horn, L., Range, F. & Huber, L., 2013. Dogs’ attention towards humans depends on their relationship, not only on social familiarity. Animal Cognition, pp.1–9.
Hundar känner igen hundar
Har du slagits av samma sak som jag när du är ute och promenerar med hunden: de verkar ha en mycket känslig blick för andra hundar. På hundra meter eller mer ser de att en annan hund är i antågande i änden av ett koppel och de visar tydligt att de känner igen djuret därborta som just en annan hund. Oavsett ras! Men kan det här verkligen stämma? Kan de ha en så stark förmåga att kategorisera okända individer av vitt skilda raser som alla tillhörande samma sort? En grupp franska forskare bestämde sig nyligen för att gå till botten med problemet med hjälp av systematisk etologisk metodik. Man tränade nio olika hundar med hjälp av klicker och godis att i en valsituation alltid markera bilden av hunden, oavsett hur den såg ut. På den motsatta sidan presenterades olika bilder av människoansikten och andra däggdjur. Hundarna markerade den bild de förväntade sig belöning från genom att gå fram till och lägga tassen på bordet framför bilden. Försöken innehöll en hel serie av olika kontrollsteg för att utesluta alla former av slumpresultat och inlärning av andra saker än just kategorin "hund". Alla de testade hundarna klarade uppgiften med nästan fullständig precision, trots att de exponerades för över 100 olika sorter hundhuvuden parade med hundratals matchade bilder av andra arter. Undersökningen visar entydigt att hundar kan urskilja artfränder av vilken ras som helst enbart med hjälp av synen.
Autier-Dérian, D. et al., 2013. Visual discrimination of species in dogs (Canis familiaris). Animal Cognition, 16(4), pp.637–651.
Amerikas urhundar kommer från Asien
Hundarnas ursprung från sydöstra Kina har dokumenterats i ett flertal studier från Peter Savolainens forskargrupp i Stockholm. Nu har de fokuserat på de amerikanska hundrasernas bakgrund. Det är väl känt att det fanns hundar i Amerika innan Columbus, men DNA-analyser har visat att i stort sett alla nu levande hundar på kontinenten är sentida europeiska hundar, som konkurrerat ut de gamla varianterna. I den nypublicerade studien har man analyserat mitokondrie-DNA från Inuit, Eskimå och Grönlandshund, Alaskan Malamute, Chihuahua, Xoloitzcuintle och Perro sin pelo di Peru. Förutom Malamuten, där resultaten var svårtolkade, hade alla dessa urgamla amerikanska raser en tydlig östasiasisk DNA-profil, nästan helt i avsaknad av moderna, europeiska spår. En frilevande förvildad population av hundar, den dingolika s k Carolina dog, studerades också och man fann att den med största säkerhet också har ett sydkinesiskt ursprung. Resultaten tyder på att hundar fördes med människor via det torrlagda Berings sund för kanske 15000 år sedan och att de direkta ättlingarna från denna invandring fortfarande lever i de ursprungliga raserna.
van Asch, B. et al., 2013. Pre-Columbian origins of Native American dog breeds, with only limited replacement by European dogs, confirmed by mtDNA analysis. Proc of the Royal Society B, 280:20131142.
