Från forskningsfronten
Vad händer i den glada hundens hjärna?
Fönstret till hundars inre är såklart deras beteende. Genom att studera deras reaktioner och aktiviteter kan vi lära oss mycket om vad som pågår i deras inre. Men självklart skulle det vara fantastiskt att ha en liten lucka in i deras hjärnor också, och på det sättet kunna observera hur känslor och beteenden bearbetas på det ställe där själva känslorna uppstår. I tidigare blogginlägg har jag berättat om intressanta amerikanska försök där hundars hjärnor avbildats med hjälp av s k fMRI-kameror under det att de presenteras för olika stimuli. En mycket spännande och lovande metod, men med begränsningen att hunden som studeras måste ligga absolut blick stilla under upp till en halvtimme, något som kräver lång och tålmodig träning. Nu har en internationell samarbetsgrupp med basen på SLU i Uppsala provat ut en ny metod som verkar mycket lovande och inte har samma begräsningar som fMRI-metoden. Forskarna tränade hundar att bära den “mask” som syns på bilden - det gick relativt snabbt och enkelt. I masken sitter ett avancerat instrument som sänder ljusvågor genom skallbenet in i hjärnan och sedan mäter det reflekterade ljuset rätt igenom skelettet, utan att hunden märker någonting. Med hjälp av det kan man mäta flödet av syresatt blod genom hjärnans främre delar, ett mått på hur aktiv dessa hjärnområden är. På så sätt kan man mäta hjärnaktiviteten hos en hund som rör sig fritt och obehindrat. Forskarna gav hundarna olika grader av positiva upplevelser, antingen genom att prata vänligt med dem eller genom att klappa och smeka dem fysiskt. Samtidigt studerades både hundarnas beteende och aktiviteten i hjärnan. Beteendena visade som väntat mer positiva inslag när hundarna klappades fysiskt än när man bara talade till dem och de positiva beteendena (t ex ligga med huvudet på golvet, rulla över på rygg) var kopplade till en ökad aktivitetet i främre hjärnregioner. En intressant iakttagelse var att hundarnas positiva beteenden avtog med tiden allteftersom de hanterades - men det gällde inte hjärnaktiviteten. Trots att det såg ut som att hundarna blev mindre och mindre glada efterhand som de vande sig vid hanteringen visade bilderna av hjärnan att de var precis lika positiva och förväntansfulla hela tiden. Forskningen är främst en metodutveckling så här långt, men metoden som har det svåra namnet fNIRS (functional near-infrared spectroscopy) kan komma att bli en mycket viktig metod för att direkt mäta vad som pågår i hjärnan på hundar under tiden de utför olika beteenden.
Gygax, L., Reefmann, N., Pilheden, T., Scholkmann, F., & Keeling, L. (2015). Dog behavior but not frontal brain reaction changes in repeated positive interactions with a human: A non-invasive pilot study using functional near-infrared spectroscopy (fNIRS). Behavioural Brain Research, 281, 172–176.
Förstår hunden emotionella ansiktsuttryck?
Att hundar kan se på våra ansikten och våra blickar var vi har uppmärksamheten och använda det för att t ex hitta gömt godis, det är väl belagt inom forskningen i dag. Men kan de också avläsa emotionella uttryck, som glädje eller äckel, och anpassa sitt beteende efter hur vi människor känner oss? Där har forskningen inte gett helt entydiga resultat. Man har tidigare jämfört hundars intresse för gömda innehåll i lådor efter att en person demonstrerat glada eller äcklade uttryck. De försöken har visat att hundar verkar skilja rätt bra på glada uttryck jämfört med neutrala, men att de är sämre på att förstå skillnaden mellan ett äcklat och ett neutralt uttryck. En grupp ungerska forskare har nu tagit sig an den frågan med en lite annorlunda metod, som bygger på en aktiv respons från hundarna. Man studerade 125 vuxna hundar och 38 valpar. De fick delta i försöket om de kände till och någorlunda kunde lyda kommandot “hämta” eller “apport”. I själva testet placerades två tillplattade pet-flaskor en bit från hundarna och ett par meter från varandra. Ägaren fick sedan, medan försöksledaren höll hunden, gå fram till en i taget av de två flaskorna. Enligt ett slumpmässigt schema reagerade ägaren antingen med översvallande glädje eller med ett äcklat uttryck, eller med en helt neutral uppsyn, när var och en av flaskorna undersöktes. Därefter tog ägaren över hunden, och bad den att “hämta flaskan”, utan att tala om vilken och utan att titta på någon av dem. Resultaten var mycket tydliga när det gällde skillnaden mellan glädje och neutrala uttryck och mellan glädje och äckel. I båda fallen valde hundarna at i första hand hämta den flaska som tycktes ha gjort ägaren glad. Det var återigen svårare att skilja på neutrala och äcklade uttryck, men forskarna fann ändå en så pass tydlig skillnad att man kunde dra slutsatsen att de i detta försök uppenbarligen uppfattade skillnaderna också i det fallet. En intressant iakttagelse var att många hundar valde att först springa bort och undersöka den flaska som framkallat äckel (kanske var det den hundarna egentligen själva var mest intresserade av) men sedan beslutade de sig för att ändå bära den andra till ägaren. Forskarna tolkar det som att hundarna övervann sina egna preferenser för att hellre göra sin ägare glad.
Man tror inte att det här är en inlärd respons på att hundarna tidigare fått ovett när de hämtar äckliga saker, eftersom det inte fanns någon skillnad mellan de olika åldrarna som studerades. Valpar reagerade på ungefär samma sätt som vuxna hundar.
Det finns en del saker som man kan invända mot i detta experiment, men jag tycker det är ett hedervärt försök att komma åt fakta i denna intressanta fråga. Nu börjar det bli rätt många studier som visar att hundar faktiskt ser skillnad på olika emotionella uttryck hos människor, och även om man kan göra olika invändningar mot var och en av dem är det totala resultatet väldigt övertygande. Så utgå från att din hund ser på dig när du är glad och kanske också när du är äcklad eller skrämd!
Turcsán, B., Szánthó, F., Miklósi, Á., & Kubinyi, E. (2015). Fetching what the owner prefers? Dogs recognize disgust and happiness in human behaviour. Animal Cognition, 18(1), 83–94. doi:10.1007/s10071-014-0779-3